måndag 25 juli 2011

Vaniljsocker



Jaha, så var den semestern till ända även detta år då. Maken åker tillbaka till jobbet igen och lämnar mig och Filippa allena. Riktigt trist, har uppskattat dagarna med oss alla 3 hemma, särskilt eftersom M är borta långa dagar så har det varit extra välkommet. Men allt har ju ett slut!

Apropå slut, från semester till nåt helt annat - ni slänger väl inte vaniljstången när den är urskrapad? Tror jag tipsat er förr men det är värt att köra en repris! Lägg vaniljstången i en burk med socker en vecka eller två så tar sockret smak. Kör sedan socker plus stång i mixern så har du ditt eget vaniljsocker med härliga svarta prickar i. Lyxigt och budgetsmart, inte sant?

Mia

7 kommentarer:

Linruz sa...

Hej Mia
Hoppas allt är bra med er. Jag har varit dålig på att komentera påsista tiden, men jag har allt kikat in här lite då och då.
Förstår astt det känns tråkigt att Ms semester är slut.
Tipset med vaniljstången var ju toppen, det ska jag lägga på minnet.
Kram och ha en mysig dag
Lina

kristina - ingen vanlig dag sa...

Ja fy - lika roligt som det är när semesten sätte igång lika tråkgt när det är slut. Man är som tur är ganska snabbt inne i vardagslunken igen (på gott och ont...).

Vaniljsockertipset var ju kanon! Det ska jag absolut testa!

kram / Kristina

Hanna sa...

Ja här jobbar också maken har gjort så en vecka, det är bara jag och barnen hemma lite tråkigt, men det är så det är. Ha en fin vecka.
Kram
Hanna

mammaxtre sa...

Tack för tipset, det ska jag tänka på nästa gång.

Allt har ett slut, visst är det så. Vad skönt ändå att ni haft det bra.

Ha det fortsatt fint

Johanna Stålros sa...

Vilket bra tips! Alltid tråkigt när den tar slut, själv har jag två arbetsveckor kvar, sen har jag tre efterlängtade veckor... Kram J

Johanna sa...

Tack för tipset. Super bra :) tråkigt när semester tar slut. Ha en bra kväll.

Kram kram

Marita sa...

ja visst är det fiffigt! Gör alltid så med använda vaniljstänger!
Hu, visst är det trist när semestern tar slut! Nog önskar man att den ska vara länge länge länge....
kram, Marita