
Bild: Mia för butikenMan skyr lukten av vitlök
men sniffar gärna på fingrarna efter man skurit röd- eller vanlig lök.
Vattnet man dricker börjar lukta illa
och när man tänker efter så smakar det inte bra längre heller.
Humöret är som en berg- och dalbana
vilket gör att makens suckar blir tyngre och tyngre.
Man sover uruselt om nätterna
delvis på grund av de nattliga besöken till toaletten
men också för att makens snarkningar blir outhärdliga.
Aptiten är lika med noll
men när cravingen slår till gör den det med besked
och har maken råkat ta den sista kanelbullen slutar det med att man börjar storgrina.
Orken är lika med noll och det som ska göras görs i slowmotion.
Det fladdrar så härligt i magen (särskilt när jag pratar med blivande morfar och när jag nyser)
och maken blir lite svartsjuk som inte kan känna ännu.
Idag har vi sett vår lilla bebis på UL och h*n låg med ena handen på kinden och benen i kors. När barnmorskan skulle fota så la sig busungen mot oss vilket gjorde fotandet svårt och en sämre bild men efter några buffningar från barnmorskan så la h*n sig tillbaka igen. Mys!
Credit till min käre man som står ut med mig och till och med önskar mig
god natt i sömnen efter mina nattliga besök. Jag tror dock att hans cravings är värre än mina just nu ;-) eftersom han äter upp mitt godis medan jag helst äter så lite som möjligt (även om jag förstås försöker få i mig det jag och bebisen behöver).
♥ Mia