lördag 13 februari 2010

Sorgen

DSC_1219.jpg
Bild: Mia

Det är i dagarna fyra månader sedan vi fick beskedet om att vårt kärleksbarn inte levde längre, som gav upp innan h*n ens fick chans att möta oss. Fyra långa månader. Det känns fortfarande grymt, orättvist, tufft, jobbigt och sorgligt fortfarande. För den som tror att vi nog har gått vidare kan jag säga att det känns inte bättre, det gör inte mindre ont. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på vår sorg som fortfarande finns kvar och det gör fortfarande så ont. Varje gång jag ser mig i spegeln ser jag det pigmentsmärke jag fick under mitt vänstra öga av vår lilla bebis, som ett litet minne av vårt första barn. Jag väljer att tro att h*n stannade kvar i magen så länge och fick hjälpas på traven ut för att h*n inte ville lämna oss, vårt lilla pyre och vårt efterlängtade barn.

Så vill jag passa på att säga t a c k till er som fortfarande mailar till mig så långt i efterhand, det värmer verkligen och sorgen blir inte mindre men jag har lärt mig att leva med den på ett annat sätt än i början då gråten dominerade min vardag.

Tänk gärna på att inte säga plumpa saker till den som förlorat sitt barn (eller bär på sorg av någon annan anledning), som att säga t.ex det nonchalanta "att det är ju så vanligt" gör inte sorgen lättare och inte heller tanklösa bemötanden och handlingar. Det räcker med att finnas till, visa att man finns och säga några vänliga ord. Jag vet att inte alla klarar av att säga något, att det väcker känslor man inte klarar av och att det då är lättare att vända ryggen till. Vilket i sin tur kan leda till större smärta hos den som sörjer när de närstående sviker. Ibland får man dock svälja egoismen och visa omtanke som är bland det finaste du kan ge någon. Det är i stormens öga man behöver tröst och stöd, inte veckor eller månader i efterhand..

Till er som läser min blogg vill jag önska en hjärtlig alla hjärtans dag och all kärlek till er som visat värme och medlidande till mig och min man i samband med vårt missfall, det betyder mer än vad ni någonsin kan ana..

Mia

78 kommentarer:

Anonym sa...

Så modigt av dig att berätta om din sorg. Så svårt ni måste ha det just nu.
Ha en kärleksfull alla hjärtansdag.
Sofia Petersson Växjö

Vita rosor och förgätmigej sa...

Jag kan inte i ord förklara hur jag känner det inför det du berättar. Ens barn, det är ju ... näe, jag har inga ord... Har själv haft/ har fortfarande det svårt efter ett dödsfall i familjen (min älskade svärfar avled av cancer),men det du har varit med om...
Jag hoppas att sorgen ska bli lättare att bära med tiden men för mig känns det fortfarande som ett sår efter 1,5 år. Vågar inte tänka på hur du ska känna det.

Stor kram/ Anna

Pia sa...

Stor kram til dig vännen! Føler med dig i sorgen!

Kram Pia

Anna sa...

Tycker du är väldigt modig( enbart i positiv benämning) att du berättar om din sorg. Tycker det är så okänsligt då folk säger att det är så"vanligt"med missfall.
För man har ju förlorat något man börjat älska, nämligen ens barn.

Jag fick tyvärr höra att det är "Såå vanligt med missfall" då jag fick det precis innan jag väntade Alida och det kändes bara värre och att ingen tog ens sorg på allvar.
måste även tacka dig för din fina komplimang i min blogg, jag belv så glad och stolt :-)
Ta nu hand om dig och mannen & ha en riktigt mysig Alla hjärtans dag.
kramar Anna

LOTTAS HOME sa...

Hej vännen! Fint du berättar om den sorg ni tvingas bära, stackare, det måste kännas hemskt svårt för er.
Att mista någon är nog något man aldrig kommer över men måste lära sig att leva med och ta med sig i livet.
Önskar er en skön Alla Hjärtans Dag imorgon fylld av mys och kärlek.
Kram Lotta

Karin sa...

Skickar över en stor och varm cyberkram från mig - KRAM

Milla sa...

Jag läser din blogg av och till men har nog inte kommenterat tidigare, men jag bara måste få skicka en stor, stor kram för ditt ärliga mod att berätta. Berätta om SORG som är så tabu på något vis, särskilt som du beskriver; att lyckas övervinna att visa sin medkänsla. Vi har så mycket rädsla runt sorg. Kram, Milla

Vintage House sa...

Så ledsen jag blir när jag läser detta. samma har hänt mig när jag väntade vårt första, men nu har vi två godingar. Så jag vet vad du går igenom.
En jättevarm kram till dig!!!
sandra

Stämningsfullt sa...

Vännen.... Jag förstår er sorg och det ni går igenom. Man lär sig leva med sina sorger på något konstigt vis och en dag kommer glädjen igen.
Jag känner mig så ledsen för er skull nu och önskar att jag kunde ger dig en varm kram!
/ Vanja.

Wilda Stenlyckan sa...

Blir så ledsen när jag läser det du skriver.. Förstår att din sorg är stor och det tar tid att bearbeta.
Jag vet mycket väl hur det känns när man får plumpa kommentarer av de som inte vet bättre.
Samtidigt vet jag hur det känns när ens vänner hellre väljer att blunda och titta undan istället för att säga några ord..
Hoppas verkligen att du får uppleva glädjen i att bli gravid igen! Jag vet hur det är att kämpa och jag håller alla mina tummar stenhårt för dig! Om du tycker att det är jobbigt att läsa på min blogg så förstår jag det.
Många kramar till dig!

mammaxtre sa...

När jag väntade min son som nu är 14 år fick jag blödningar och åkte akut till sjukhus. Läkaren klargjorde då att jag fått missafall och att jag skulle skrapas. - Men du har ju redan ett barn. Så sa den läkaren till mig. Skulle det vara en tröst? Lite okey för dem som redan har barn, att förlora ett genom missfall? Dessutom hade läkaren fel. Vid ultraljud som gjordes innan inplanerad skrapning, så visade det sig att mitt barn i magen i allrahögsta grad var vid liv. Det är aldrig lätt med missfall. Mina tankar går till er.

Ullis/Leva på landet sa...

Starkt gjort av di som skriver och berättar om er sorg på det sätt du gör. Fick själv missfall när jag väntade andra barnet och tyckte det var skitjobbigt. Då hade vi ju ändå ett barn redan. Måste vara ännu tuffare för er som miste ert första.

Stora varma kramar Ullis

Kia sa...

Kan inte säga att jag vet hur det känns men jag har folk runt mig som varit med om det.
Jag har varit med om folk som säger så korkade kommentarer att man undrar hur de tänker. Eller de som tror att få barn är så enkelt och självklart. Det har jag därimot varit med om.
Jag tänker på er och er lilla ängel.

Kia

Vardagslyx sa...

Jag har inte varit i din situation, så jag vet inte hur man klarar av en sådan sorg. Men jag har barn och jag kan inte ens tänka tanken att förlora någon av dem...

4 månader är inte lång tid, förstår att ni fortfarande lever mitt i sorgen. Tänker på er.

Kram Pernilla

ღ Katswiri ღ sa...

Kramar om länge länge! Beklagar verkligen !

Stora Varma Kramar från Emma Ängla Mamma till lilla Johanna!

Livet i träsket sa...

Stor varm kram till er båda!
/Kristina

Villa Solgården sa...

Jag vet vad du går igenom, för oss är det 1½ år sedan. På något sätt lär man sig att leva med sorgen, men lär sig även att se positiva saker i vardagen. Men det hårt, tufft och jobbigt.

Mycket fint inlägg du skrev, och bra med tips, det är så många som inte vill våga förstå.

Många kramar!
Sanna

Anita fra hjerterommet sa...

Innom med en varm klem:)

Jessica sa...

Skickar en stor varm kram och modigt att du delar med dig! Hoppas ni får en underbar alla hjärtans dag.

Kram Jessica

Grodmamman sa...

Vad jag känner igen mig i allt du skriver. Hade två missfall innan vi fick vår son och det var tufft att se många av våra vänner få barn utan att vi lyckades. Gick inte på stan periodvis för att jag inte orkade se gravida och barnvagnar.
Låt sorgen ta sin tid. Den kommer alltid att finnas där, men den kommer att bli lättare att bära. Önskar så att ni snart ska lyckas igen.
Kramar i massor

Bygatan sa...

Beklagar verkligen att detta tråkiga drabbat er familj.

Styrkekramar till er och önskar er en fin alla hjärtans dag tillsammans!

kramar Lena

Jannicke sa...

Kjære Mia.
Så fint du klarer å sette ord på sorgen din.. 4 måneder er ikke lenge, klart du bærer på en vond sorg ennå... Sorgen vil nok alltid være med deg, men jeg tror smerten du nå kjenner vil bli lettere etterhvert..
Ønsker deg ALT godt,
Klem fra søs i Norge.

Ljuva Lantliv sa...

Mia, jag känner så med dig och kan relatera till den sorg du bär inom dig. Det är inte något som syns utanpå dig vilket ibland gör det ännu svårare att hantera. Många människor är så tanklösa och tar så mycket för givet utan att förstå att en kommentar kan bränna som eld i själen. Jag brukar inte prata om min situation men du skriver så innerligt att jag på nåt vis vill svara dig. Jag tycker du är enormt modig! Själv har jag försökt bli gravid i fem år utan att lyckas. Jag har pumpat min kropp full av hormoner genom 6 ivf-försök i hopp om att få bli mamma. Varje försök är en en berg- och dalbana. Kroppen blir skengravid. Tomheten total när testet återigen är negativt. En del vänner har försvunnit, några få har kommit mig närmare. Kommentarer som "nu får ni skynda er på, du är ju över 30" eller "ni kan väl resa någonstans så ni tänker på något annat" kan göra så ont. Det jag har lärt mig genom dessa år är att sorgen aldrig försvinner helt och hållet men till slut infinner sig en form av acceptans över det som är och det som har varit. Det har gått så kort tid Mia, ge dig tid att läka. Önskar dig allt gott och en fin helg fylld av kärlek. Kram Anna ♥

Johi - drömmar om vanilj sa...

Hej! Jag var inte med dig som läsare då detta hemska hände er men jag är glad att du vill dela med dig av ditt innersta. Jag kan inte säga annat än att jag är ledsen över att ert änglabarn inte finns på jorden hos er... Kramar

Trottinglady - Cajsas Rum sa...

Ja, förstår att du tänker varje dag på detta. Ingen som inte gått igenom något sådant kan förstå!
Bloggkramen till Dig och mina tankar!
Carin

Anonym sa...

Det är så starkt av dig att orka berätta om er sorg och jag är så ledsen för er skull. Jag har som så många andra svårt att finna ord.... helst skulle jag vilja krama om er!

Tänker på er! Kram från Kristine

Sanna sa...

Lilla goá du mina tårar rinner o jag tänker så på dig...du är en toppen tjej o har såå fint hjärta. Du är värd allt gott....sänder välsignelse till dig kram m värme

Lena Kristina sa...

När man har sorg somdu har i förlusten av ett litet pyra så tycker jag ofta att dagar som Valentine känns extra tungt.....

Jag håller med om att alla uttalanden om att det är vanligt, att man inte är den förste som gått igenom en sådan sak o dyl. Det kan folk stoppa upp någonstans för ens egen förlust går faktiskt inte att ersätta. Man måste få vara ledsen och sörja klart. Det kommer alltid vara ett litet hål i hjärtat efter det där lilla pyret men självklart kommer ni klara av det.

Varma tankar till Er båda

Kram Lena

Linruz sa...

Söta Mia.
En tår trillar från min kind när jag läser dina rader.
Goa du jag vill bara krama om.
Lina

Annas skattkammare sa...

Det måste vara det svåraste som finns.. att först få ett lyckobesked som sedan tas ifrån en.. kan inte ens föreställa mig. Hoppas ni får en mysig alla hjärtans dag. Ta hand om varandra.
Kram /Anna

Marita sa...

Tårarna rinner för mina kinder när jag läser ditt inlägg. Din sorg och din smärta känns så tydligt... Det du och din make går igenom är verkligen tufft. Att mista ett barn, finns det något mer smärtsamt? Jag kan inte tro det... Min dotters svägerska miste sitt lilla barn bara några dagar innan beräknad förlossning...det är verkligen så orättvist när livet spelar oss sådana grymma spratt. Man kan bara undra varför? Varför ska det behöva ske?? Jag tänker på dig och din make och hoppas att ni kan finna sätt att orka gå vidare, att våga och orka satsa på nytt...
Mina varmaste kramar till er båda, Marita

Nettan sa...

Tänker på dig och känner med dig så mycket...önskar dig och din man lycka till i framtiden och en riktigt fin alla hjärtans dag!!
Varm kram Nettan

Smultron på ett strå sa...

Jag vill bara säga att jag känner med dig och din man, ingen förälder skulle behöva förlora sitt barn. Hoppas att ni ändå får en fin alla hjärtans dag och att ni en dag får glädjas åt ett nytt litet liv även om det inte kan ersätta ert första barn.//Varma hälsningar Maria

Hwita Villan sa...

Ja usch så sorgligt. Jag kan verkligen inte föreställa mig hur man går vidare... och kan inte komma på ngt bra att säga. Bara att ni finns i mina tankar, och att jag är imponerad av hur du verkar tackla det. Tänk att du ändå klarar att dela med dig till så många om detta... starkt.

Hoppas ni får en mysig dag idag. Vi firar inte i vanliga fall, men min goa man har faktiskt ordnat ngt lite speciellt att äta för oss två ikväll. Myyys :-).

Stor kram fråm mig till er!

//M

MITT VITA HUS sa...

Skickar en bamse stor kram till dig och M i dag ♥

Anonym sa...

Skickar dig en JÄTTESTOR kram!

/ LPW

Drömmar och Lycka sa...

Det smärtar mig så det ni fått gå igenom. Jag hoppas av hela mit hjärta att sorgen blir lättare att bära med tiden.

Jag önskar dig en underbar alla ♥ dag fylld av kärlek, värme och omtanke.

Kristin sa...

Hej Mia! Ja du, tiden går, men den läker inte alla sår. Jag har ju själv tre små "sparvar" som sitter i himlen för mig och jag vet så väl att det för alltid sitter ärr kvar i hjärtat efter det.

Nu ska jag berätta vad jag gjorde efter mitt tredje missfall, då jag verkligen var helt urlakad på alla känslor och ork. Jag hade hört flera andra som ville bli gravida som kontaktat en homeopat, så det gjorde jag. Det kändes liksom inte som om jag hade något att förlora på det, eftersom jag redan förlorat så mycket innan. Sagt och gjort. Jag var rätt så skeptisk, fick svara på massa frågor som typ sover jag i ett varmt eller kallt rum, föredrog jag ditt eller datt, osv. Det var en väldigt snäll liten tant och hon gav mig några piller. Åt dem i två veckor tror jag (ett varje dag). Sedan skulle jag äta ett i veckan. Gjorde det någon vecka till. Sedan blev jag gravid igen. Det var med väldigt dubbla känslor... eftersom jag knappt vågade hoppas på något. Gick till lilla tanten igen, som sa att jag skulle fortsätta med mina piller eftersom de var "stärkande för kroppen att behålla barnet". Åt mina piller. Tolfte veckan kom och gick. Det rullade på. Nästa vecka fyller Matilda 2 år. Jag säger inte att det var homeopaten och hennes piller som gjorde skillnaden och att det gick vägen enbart pga det, men om man verkligen vill prova alternativ så kan det nog vara något. Vad har du att förlora? Några hundralappar... och det är ju ingenting när man längtar som ni. Och som någon sa till mig, "man behöver inte tro på det för att det ska fungera". Dvs man behöver ju inte tycka att all alternativ medicin är enda sanna vägen till lyckan, men om det funkar - ja, då var det ju bra!

Kram till dig vännen, ta hand om er och jag är övertygad om att eran lilla sparv tänker på er också.

Louise Alexandersson sa...

Beklagar er sorg.

Ha en skön dag
Hälsningar Louise
http://loppisskattkammaren.blogspot.com

Mamma C sa...

Stora varma kramar till er båda. Ha en fin Alla Hjärtans Dag.
Kram Mamma C

anna k. sa...

Jag känner verkligen med er båda!

Jag tycker att ditt inlägg var jättefint på många plan, men jag uppskattar mest att du överhuvud taget skrev det.

Så många, många, vet inte hur man ska möta någon i en sån här sorg, det är så svårt, så förbjudet att man inte vet hur man ska göra. Det är så lätt att bli tyst...

Jag blev själv helt förlamad när jag själv skulle försöka visa mina känslor till en familjemedlem som drabbats av samma sak som ni. Hon säger i princip samma sak som du gör i det här inlägget.

Ditt inlägg kan nog hjälpa många att inse att den förlamande sorgen som någon annan känner, inte är farlig och att man ska försöka visa sin medkänsla och inte bara bli tyst...

Tack för inlägget Mia och stor kram till er båda!

Annas Lycka sa...

Jag har erfarnenhet av dessamma och känner fortfarande fast det gått 10 år att det ibland kommer ikapp en. Det är en erfarnhet jag gärna vart utan.....

Jag önskar dig o din man en ljus härlig vår med allt som det för med sig.

Kram vännen! Anna

Fröken Fräken sa...

Eftersom jag inte har barn vet jag inte hur det känns, det som ni har gått igenom. Men varje älskad som lämnar en lämnar ett outplånigt ärr i ens själ. I år kommer det att vara sju år sedan min mamma gick bort. Folk verkar tro att nu är det väl dags att sluta sörja, att "jag ska vara glad för att jag ändå fick ha henne så länge som jag fick". Vad vet de? Jag kan prata om min mamma utan att börja gråta nu. Men det går inte en dag utan att jag tänker på hur mycket som jag saknar henne.

Signe 1 sa...

Klart ni fortfarande lever mitt i sorgen, fyra månader är ju ingenting om man har upplevt nåt så sorgligt som ni har gjort...
Ta hand om varann och kärlek till er! Kram Sofia♥

Sjabbig men chic sa...

Skickar en stor och varm kram till dig Mia.

Lisa

StrandviksVillan sa...

Raring - vad är väl fyra månader?
Jag är så jätteledsen för er skull, det känns som om det var igår du berättade...

Sköt om dig!
Stor kram, Ann-Christine

Dicksonska våningen sa...

En stor kram till dig! Jag vet hur du känner det...
Ta en dag i taget och tillåt dig att vara ledsen. Ta vara på små positiva saker runt omkring dig. En dag känns det bättre.

Ha en bra Alla Hjärtans dag!
Kramar Annika

Anna sa...

Hej!

Jag vet vad du/ni går igenom. Det fruktanskvärda hände oss inte en utan två gånger, i rad dessutom. Det var "mellan" barnen som jag fick två, varav ett missfall var så sent som i v 13. Det enda som jag kunde tänka på, när jag kände mig starkare var att bli gravid igen. Till slut lyckade det och vi fick en son till. Så ge inte upp!!! Skickar styrkekramar till er!

Jag ser i bloggen att du köpt ett fint skåp från Möbelgrossen. Vi har kikat lite på dessa på nätet och tänkte att de skulle fungera som klädskåp i barnens rum. Hur är kvalitén, servicen osv?

KRamar ♥ Anna ♥

Lilla Vrån sa...

Mina tankar går till er.
Sänder stora kramar/Carina

Ett hus i vitt sa...

Stor kram till dig Mia... Förstår så er sorg. Så fint att du fick ett litet minnesmärke av ert lilla barn. Många tankar till dig på alla hjärtans dag! /Anette

Heidi sa...

Fire måneder er ikke lenge når man sørger. Man sørger ikke bare over det lille livet som ikke ble, men også drømmene og forventningene. Jeg føler med deg og sender deg en stor klem, Heidi♥

Emma - white avenue sa...

Skickar en tanke till er och en stor varm kram på alla hjärtans dag!

KRAMAR Emma

Syster Yster sa...

Det tar tid och det måste få vara så. När det känns som svårast så ska du veta att du inte vandrar ensam vi är många här "ute" som delar din sorg och tänker på er.

Anette

Sari sa...

Hej!
En liten hälsning till dig på Alla Hjärtans dag! Det är inte alltid jag skriver en kommentar när jag besöker din blogg, men jag tänker ofta på dig och hoppas att du får kraft att orka gå vidare.
Ta hand om varandra!
Kram Sari

♥ A Cup Of Emilia ♥ sa...

Jag håller med dig. Det är bra att det finns en dag för alla :) Vilket fint inlägg du har gjort. Modigt av dig att dela med dig av din sorg och hur du känner. Jag blir väldigt rörd. Hoppas att du fick en fin alla hjärtans dag Mia.

Varma kramar till dig!

Annah sa...

stor kram till dig mia på alla hjärtans dag. o de övriga dagarna också förstås ;)

Huset på kullen sa...

Förstår att det måste kännas fruktansvärt jobbigt. Det är ett fint inlägg du har skrivit.

Många kramar / Linda

Blåbärs och smultronstället sa...

Jag tänker på er vad ni gått igenom och jag förstår att sorgen inte går över. Så ofattbart, ta hand om er och hoppas ni kunde njuta lite av alla hjärtans dag!
Kram Susanne

Stjärnor & Champagne sa...

Åhh vännen, vad tungt. Jag tänker allt på er./ Kram Anne

Lillsnörpa sa...

Jag vet inte vad jag ska säga. Så oerhört sorgligt...
Det var ett väldigt fint inlägg som jag tror kan stödja många. Fint gjort av dig.
/Lillsnörpa

Jenny sa...

Hej Mia,
Tack för ett uppriktigt och fint inlägg, vad berörd jag blev när jag läste det. Jag själv kan bara ana hur det måste ha känts att förlora er älskade baby i magen. Min syster fick 2 missfall innan Vera kom och jag minns fortfarande sorgen i hennes röst när hon ringde och berättade..

Tänker på er,
stor kram Jenny

Gammelgård sa...

Många kramar till dig...Jag tror det är bra att skriva/prata om sin sorg, man bearbetar den då.

Therése sa...

Så fint skrivet av dig och modigt att du berättar så öppet om det ni varit med om! Jag har aldrig försökt få barn (hittills) så jag kan inte föreställa mig vad du gått igenom men känner andra som har varit med om samma sak. Jag kan inte säga något magiskt för att göra det lättare för er men önskar att det på något sätt ändå kommer att bli lättare med tiden. Men låt det ta den tid det tar, sörj så länge ni behöver det (och det kan ta lång tid, det vet jag...) Bara för att missfall är vanliga betyder det så klart inte att det blir lättare att gå igenom det men jag kan tro att det är vanligt att tänka så.

Jag önskar dig lycka, styrka och kärlek genom livet!

Kram Therése

Jennie sa...

Du är stark! Vi har ju mailat om detta du och jag, vi båda har ju gått igenom liknande (om inte ungefär samtidigt) och jag går också än idag och mår dåligt över det som hände vårat lilla liv inne i min mage. Som du skriver, det går inte en dag utan att man tänker på h*n och tankar som bara grubblar, varför det hände just MIG! Jag siktar framåt och "jobbar" på att bli gravid igen, oavsett hur tungt det än är att veta att man hade varit "stor" nu så vet jag någonstanns där inne att förr eller senare så blir det en bebis, MIN bebis. Och detsamma kommer för er!! Jag önskar er ALL LYCKA!! Stor varm kram till dig och sambon i denna sorg! Ni har min tanke. Kram Jennie

Snövita drömmar sa...

Du verkar vara en stark kvinna som delar med dig om din svåra sorg.
Måste vara ofattbart och otroligt hjärtskärande.

Tror sorg och smärta "ska" göra ont länge, särkillt när det handlar om äkta känslor och kärlek. Tiden gör bara att man hittar ett sätt ett leva med det trots att det fortfarande gör lika ont.


Många varma kramar Catrin

himmel och hav sa...

Tänker på dig och din man och sänder härmed en stooooor varm kram till er!

/ Veronica

annashusidingtuna sa...

Känner med dig!!!!
Kram Anna

Lina sa...

Hej!
Har man inte upplevt något liknande själv, så är de snudd på om ömöjligt att förstå! Så är de med allt! All power to you! Låt de ta den tid de tar att bearbeta...

Må så gott & stor kram!
//Lina

Lottaspace sa...

Många kramar. Kan inte förstå hur hemskt det måste kännas. Styrka till er.

Kram, Lotta

Fyra årstider ♥ Fotoblogg sa...

Å jag tänker så ofta på er Mia. På allt du har behövt gå igenom. Har en glädjande nyhet. Mina barn har dragit din blogg som vinnare i min tävling.
Kram Lotta

Jenny sa...

Så kloka ord! Jag satt just och funderade på hur ni har efter allt. Förstår att det måste vara fruktansvärt att förlora ett barn. Det är svårt att tänka sig något värre. Jag skickar mina varmaste kramar till er! Sköt om er! Kram

Johanna sa...

Mia, jag minns när jag läste vad som hade hänt er. Då hade jag fortfarande vårt lilla pyre i magen, utan att veta, utan att tro att något sådant skulle hända. Jag blev väldigt illa berörd över ditt besked eftersom jag själv var gravid. Ett par dagar senare hände det mig. Minns att jag mitt i alla förtvivlan och sorg sände iväg en tanke på dig. Kändes som ett stöd i allt det svarta, att inte vara ensam. Självklart önskar jag att det inte ska hända någon människa någonsin igen, samtidigt som jag vet att det gör det, hela tiden. När vi förlorade vårt barn kände jag mig ensammast i hela världen, därför gav du stöd. Bara vetskapen om att det fanns någon mer därute.
Tack för att du skriver så öppet om sorgen. Du gav mig stöd för att du är så modig! Jag skulle aldrig vågat.

Stor kram

Love and be proud sa...

Håll om varandra även när det är som svårast, många styrkekramar.

Anonym sa...

Hej! Jag fick missfall i mitten av januari och kom ut ur bubblan i slutet av juli. Hade då inte träffat en släktings baby som föddes 12 feb mer än ett försök på BB när jag fick gå därifrån storgråtande. Detta hände för 22 år sedan. Det var vårt första barn (i v 17)och jag tänker inte på det dagligen längre, men det tog cirka 10 år och två barn. Jag anser mig inte vara "knäpp" eller ha problem m krishantering. Numera så tänker jag en del på pyret när andra berättar om sina erfarenheter av missfall eller ibland när jag träffar min släktings 22-åriga tjej och minns...Ville bara trösta dig med att det inte finns några rätt eller fel avs sorg, vi är både lika och olika då. Sorgen och saknaden efter vad som kunde ha varit är lika stor som om man förlorar något som även är synligt för andra, enligt mig. Ett råd jag vill ge dig utifrån egen erfarenhet är att också en mamma och en pappa kan sörja olika, vilket kan skapa spänningar i förhållandet. Någon sa en gång att man blir mamma när man vet att man är gravid och pappa när barnet är fött. Sorg är ju personligt och visas olika, ibland mycket och i allt som sker, och ibland inte alls utåt fastän sorgen är lika stor.
Om man har egen erfarenhet så är det kanske lättare att finna rätt ord att säga till den som drabbats. Jag har fått höra "-vilken tur att det inte var ett "riktigt" barn ännu!" (inkl fingertecken i luften!!), "-du hinner få andra barn!" och höjdaren: "-då slapp du vara gravid mitt i sommarvärmen!". Vad folk säger i sådana här situationer speglar nog mer vad och vilka de är än vad du och jag upplevt och upplever. Många varma kramar till dig fr mig!

Kakan sa...

Jag beklagar verkligen er sorg. Dock vill jag påpeka en sak, inte för att vara elak, utan för att hjälpa andra. Jag vet att det är svårt då man är sjuk av sorg att förstå hur svårt det är för ens nära och kära och "folk på gatan" att veta vad man skall säga. Att bli arg på någon för att de säger "att det är så vanligt" är heller inte rättvist. Man måste försöka se det hela från den sidan att den personen valde iaf att, om än kanske tafatt, visa att den bryr sig. Just då, mitt i sorgen, kanske man har svårt att tänka så, just då blir man bara arg för att man endast tänker på meningen som negativ. Jag har själv varit en "när&kär" till en som förlorat pappan till sina barn, och det ÄR SVÅRT att veta vad man skall säga. Inget är bra, inget kan ge tillbaka den man förlorat. Men för det vill man ju heller inte sitta tyst (även om det är bra ibland). I sorg reagerar folk så olika; ena minuten kan man vilja prata om sorgen och blir arg på vännen som försöker prata om annat. Nästa minut blir man arg på vännen som bara pratar om sorgen, för man vet att inget kan ge tillbaka den man saknar. Så, för att summera min åsikt; både den som sörjer och nära&kära behöver tänka efter vad man säger och hur man beter sig. En sorg är alltid svår för alla, på ett sätt eller annat. Kram.

Hem och Lycka sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hem och Lycka sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hem och Lycka sa...

Kakan - dilemmat på det "problemet" du beskriver är inte så svårt, det handlar om att visa respekt, omsorg och tänka en gång extra innan man öppnar munnen. Så nej, det var inte särskilt schysst skrivet av dig och inte heller hänsynsfullt. Har man lite innanför pannbenet så kläcker man inte ur sig plumpa kommentarer till någon som har sorg. Det är inte jag som sörjer som ska finnas till för någon annan utan tvärtom. Är man en vuxen människa får man faktiskt agera därefter.